Ingen summering, inga löften...

...utan en "att-göra-lista". Känns som det mest väsentliga. Enligt devisen: "forward, not backward; upward, not forward - and always twirling, twirling to freedom".

Alltså:

1. Säg nej till...
...mer jobb - oavsett nyttan.
...relationer som kostar mer än vad de smakar - oavsett vem relationen gäller.
...orimliga krav på anpassning - oavsett avsändare.
...de destruktiva inre rösterna som vill få det till att jag inte förtjänar lycka om jag hävdar mina behov.
...rädslan att vara själv och att misslyckas.

2. Säg ja till...
...spontana förslag på fritidsaktiviteter.
...kärlek - i alla dess former.
...uppriktig kritik - oavsett källan.
...mina drömmar - oavsett verklighetsförankringen.
...tålamod att leva enligt listan!

Bring it on!

Lugnet börjar lägga sig...?

Eller kanske inte. Men det ska bli skönt att vara ifrån datorn under några dagar. Kanske. Om jag fixar det. Vi får se.

Ska återkomma med en summering av året innan 2009 gör entré. Ser fram emot att fila på det.

Helvetesjävlaskit

Jag är så arg så jag KOKAR.

Är så utled på att A inte kan få tummen ur och rent praktiskt avsluta relationen som han inte ville ha längre. För varför ska det ta en vecka att svara på ett mejl? Eller en vecka att posta ett förfrankerat kuvert med ett underskrivet dokument? Jo, FÖR ATT DET PASSAR HONOM ATT SKITA I MIG. Fan ta honom. Att jag inte är värd en bättre behandling.

Vagn 4 plats 12

På väg mot Linköping. Har bestämt mig för att behålla frisör och tandläkare så nu ska jag klippa håret och packa ihop ytterligare ett lass för transport till Sthlm. SysterYster ska vara mig behjälplig med biltransport. För mina närmare 400 akademiska poäng till trots så har jag inget svenskt körkort (amerikanskt däremot, men vad hjälper det...)

Hoppas att det blir en kort dag.

2-årsdag

Idag är det två år sedan jag disputerade. Tjo! Det är värt att fira inombords. En av de bästa dagar i mitt liv, so far.

Klon sökes

Alltså. Jag har för mycket roliga saker som jag vill göra i vår - och framgent. Det är forskningsprojekt, externa gigs, utredningsuppdrag... massor! Men jag vet ju att tiden inte räcker till allt. Det känns väldigt orättvist just i detta nu. Kanske läge att skrota den gregorianska tideräkningen...? Drömma går ju. Eller så var det plan B: klon. (Plan C - att prioritera och säga nej - förtränger jag med entusiasm)

Stolthet

Den gångna veckan har jag fått flera möjligheter att känna en enorm stolthet för mina vänner och kollegor. Det är en fantastisk känsla. Vilken ynnest att känna så många BRA personer: kompetenta, passionerade, schyssta... Wow!

Funderingar

Jag vet inte hur jag ska göra med "kringrelationerna" till mitt havererade förhållande. Hans mamma tänkte jag väl ringa. När jag orkar. Det känns inte så komplicerat. Och hans barn - som jag ju känt och bott med under 4+ år - de vill jag också träffa igen för att avsluta med annat än ett "försvinnande". Men här blir det knivigare. För jag vill inte träffa honom. Det gör bara så j*vla ONT och jag är så INTE redo för att låtsas om att jag är okej när han är i närheten. Och då blir det svårare med kidsen. Ja visst, de är stora (13 och 15) men det är svårt att få det avslappnat - och hantera jobbigheter - när man inte ses i hemmet (där jag INTE vill vara, oavsett om han är där eller inte). Ute på stan, på en restaurang - är det då jag ska svara på deras ev. frågor?! Usch. Nej. Jag vet inte.

Och sen alla andra. Hans trevliga syskon, vänner osv. Alltså: jag kommer inte träffa dem igen. För det finns verkligen INGA beröringspunkter utan förhållandet (läs, de bor där jag aldrig har anledning att åka och kommer sällan själva till Sthlm, de jobbar med andra saker, vi har få/inga gemensamma intressen och inga gemensamma vänner osv) Tror det får bli att skicka julkort med en liten avskedsrad. Jag har inte energi att lägga på att säga tack och hej till alla. För hur tackar man för den relation man haft när livet var ett annat?

Ensam i hjärtat

Idag känner jag för första gången hugget av ensamhet i hjärtat. Tidigare har det varit mer översvallande känslor. Nu är det mer dämpat. Men vette katten om inte det är jobbigare. Finns liksom inget utlopp. Det bara småsticks. Ska nog gå på bio eller något. Där är det bara mysigt att vara ensam.