...utan en "att-göra-lista". Känns som det mest väsentliga. Enligt devisen: "forward, not backward; upward, not forward - and always twirling, twirling to freedom".
Alltså:
1. Säg nej till...
...mer jobb - oavsett nyttan.
...relationer som kostar mer än vad de smakar - oavsett vem relationen gäller.
...orimliga krav på anpassning - oavsett avsändare.
...de destruktiva inre rösterna som vill få det till att jag inte förtjänar lycka om jag hävdar mina behov.
...rädslan att vara själv och att misslyckas.
2. Säg ja till...
...spontana förslag på fritidsaktiviteter.
...kärlek - i alla dess former.
...uppriktig kritik - oavsett källan.
...mina drömmar - oavsett verklighetsförankringen.
...tålamod att leva enligt listan!
Bring it on!
tisdag 30 december 2008
måndag 22 december 2008
Lugnet börjar lägga sig...?
Eller kanske inte. Men det ska bli skönt att vara ifrån datorn under några dagar. Kanske. Om jag fixar det. Vi får se.
Ska återkomma med en summering av året innan 2009 gör entré. Ser fram emot att fila på det.
Ska återkomma med en summering av året innan 2009 gör entré. Ser fram emot att fila på det.
tisdag 16 december 2008
Helvetesjävlaskit
Jag är så arg så jag KOKAR.
Är så utled på att A inte kan få tummen ur och rent praktiskt avsluta relationen som han inte ville ha längre. För varför ska det ta en vecka att svara på ett mejl? Eller en vecka att posta ett förfrankerat kuvert med ett underskrivet dokument? Jo, FÖR ATT DET PASSAR HONOM ATT SKITA I MIG. Fan ta honom. Att jag inte är värd en bättre behandling.
Är så utled på att A inte kan få tummen ur och rent praktiskt avsluta relationen som han inte ville ha längre. För varför ska det ta en vecka att svara på ett mejl? Eller en vecka att posta ett förfrankerat kuvert med ett underskrivet dokument? Jo, FÖR ATT DET PASSAR HONOM ATT SKITA I MIG. Fan ta honom. Att jag inte är värd en bättre behandling.
måndag 15 december 2008
Vagn 4 plats 12
På väg mot Linköping. Har bestämt mig för att behålla frisör och tandläkare så nu ska jag klippa håret och packa ihop ytterligare ett lass för transport till Sthlm. SysterYster ska vara mig behjälplig med biltransport. För mina närmare 400 akademiska poäng till trots så har jag inget svenskt körkort (amerikanskt däremot, men vad hjälper det...)
Hoppas att det blir en kort dag.
Hoppas att det blir en kort dag.
2-årsdag
Idag är det två år sedan jag disputerade. Tjo! Det är värt att fira inombords. En av de bästa dagar i mitt liv, so far.
lördag 13 december 2008
Klon sökes
Alltså. Jag har för mycket roliga saker som jag vill göra i vår - och framgent. Det är forskningsprojekt, externa gigs, utredningsuppdrag... massor! Men jag vet ju att tiden inte räcker till allt. Det känns väldigt orättvist just i detta nu. Kanske läge att skrota den gregorianska tideräkningen...? Drömma går ju. Eller så var det plan B: klon. (Plan C - att prioritera och säga nej - förtränger jag med entusiasm)
Stolthet
Den gångna veckan har jag fått flera möjligheter att känna en enorm stolthet för mina vänner och kollegor. Det är en fantastisk känsla. Vilken ynnest att känna så många BRA personer: kompetenta, passionerade, schyssta... Wow!
tisdag 9 december 2008
Funderingar
Jag vet inte hur jag ska göra med "kringrelationerna" till mitt havererade förhållande. Hans mamma tänkte jag väl ringa. När jag orkar. Det känns inte så komplicerat. Och hans barn - som jag ju känt och bott med under 4+ år - de vill jag också träffa igen för att avsluta med annat än ett "försvinnande". Men här blir det knivigare. För jag vill inte träffa honom. Det gör bara så j*vla ONT och jag är så INTE redo för att låtsas om att jag är okej när han är i närheten. Och då blir det svårare med kidsen. Ja visst, de är stora (13 och 15) men det är svårt att få det avslappnat - och hantera jobbigheter - när man inte ses i hemmet (där jag INTE vill vara, oavsett om han är där eller inte). Ute på stan, på en restaurang - är det då jag ska svara på deras ev. frågor?! Usch. Nej. Jag vet inte.
Och sen alla andra. Hans trevliga syskon, vänner osv. Alltså: jag kommer inte träffa dem igen. För det finns verkligen INGA beröringspunkter utan förhållandet (läs, de bor där jag aldrig har anledning att åka och kommer sällan själva till Sthlm, de jobbar med andra saker, vi har få/inga gemensamma intressen och inga gemensamma vänner osv) Tror det får bli att skicka julkort med en liten avskedsrad. Jag har inte energi att lägga på att säga tack och hej till alla. För hur tackar man för den relation man haft när livet var ett annat?
Och sen alla andra. Hans trevliga syskon, vänner osv. Alltså: jag kommer inte träffa dem igen. För det finns verkligen INGA beröringspunkter utan förhållandet (läs, de bor där jag aldrig har anledning att åka och kommer sällan själva till Sthlm, de jobbar med andra saker, vi har få/inga gemensamma intressen och inga gemensamma vänner osv) Tror det får bli att skicka julkort med en liten avskedsrad. Jag har inte energi att lägga på att säga tack och hej till alla. För hur tackar man för den relation man haft när livet var ett annat?
tisdag 2 december 2008
Ensam i hjärtat
Idag känner jag för första gången hugget av ensamhet i hjärtat. Tidigare har det varit mer översvallande känslor. Nu är det mer dämpat. Men vette katten om inte det är jobbigare. Finns liksom inget utlopp. Det bara småsticks. Ska nog gå på bio eller något. Där är det bara mysigt att vara ensam.
lördag 29 november 2008
Sovit! Skrattat! Gråtit!
Hej och hå.
Jo, ansökan blev klar.
Och sen var det disputation.
Och sen var jag toastmaster.
Och jag tvingades vara nära A under båda delarna.
Och han rörde vid mig två gånger.
Och det var j*vligt jobbit och jag vill inte att det ska hända igen.
Och så är det över för denna gång.
Vilken lättnad.
Nu ska jag bara hämta saker den 17/12, packa inför flytten 10/1, flytta. Och sen inte träffa honom, prata med honom eller röra vid honom förrän jag inte älskar honom längre. Eller aldrig - om jag väljer att det är bättre. För jag inser att jag kan lära mig en massa om förhållandet och hur jag har varit med och kajkat det utan att ha med honom att göra. Och det är bra. För det gör bara ontontontontont.
Jo, ansökan blev klar.
Och sen var det disputation.
Och sen var jag toastmaster.
Och jag tvingades vara nära A under båda delarna.
Och han rörde vid mig två gånger.
Och det var j*vligt jobbit och jag vill inte att det ska hända igen.
Och så är det över för denna gång.
Vilken lättnad.
Nu ska jag bara hämta saker den 17/12, packa inför flytten 10/1, flytta. Och sen inte träffa honom, prata med honom eller röra vid honom förrän jag inte älskar honom längre. Eller aldrig - om jag väljer att det är bättre. För jag inser att jag kan lära mig en massa om förhållandet och hur jag har varit med och kajkat det utan att ha med honom att göra. Och det är bra. För det gör bara ontontontontont.
fredag 28 november 2008
4 timmar och 45 minuter
Sen ska ansökan (för 24!?! mSEK - det är MASSOR i samhällsvetenskap. Tänk om vi får ens en bråkdel!) in.
Och det känns lugnt.
Men så har jag jobbat från ca 9 till 2 på morgonen varje dag i en vecka.
Imorgon ska jag INTE jobba.
Måste ha lite quality time med kudden.
MMmmmm.
Men först ska jag vara toastmaster på min gode vän A:s disputationsfest. Jag ser fram emot det. Trots utmattningen. Han är ju KLAR!
Lycka!
Och det känns lugnt.
Men så har jag jobbat från ca 9 till 2 på morgonen varje dag i en vecka.
Imorgon ska jag INTE jobba.
Måste ha lite quality time med kudden.
MMmmmm.
Men först ska jag vara toastmaster på min gode vän A:s disputationsfest. Jag ser fram emot det. Trots utmattningen. Han är ju KLAR!
Lycka!
onsdag 26 november 2008
Påminn mig igen...
...varför jag jobbar hur mycket som helst för inga pengar? Jag skriver och skriver och skriver på denna j*vla ansökan. 36 timmar till den ska in. Jag räknar verkligen ner.
söndag 23 november 2008
Två avtal på två timmar
Klockan 1240 undertecknade jag köpeavtalet för min lägenhet. Från och med den 5/2 har jag mitt hem i Vasastan.
Klockan 1420 underteckande jag bodelningsavtalet för det som inte längre är mitt förhållande. Från och med tisdag (då lånejoxet på banken ordnas) har jag inget hus i Linköping.
Jag är lycklig, förtvivlad, lättad, sorgsen, trött, upprymd. Allt. På en gång. Gott så. Jag behöver inte välja. Det är jag alltihop.
Och nu ska jag även vara forskare och skriva klart det här utkastet till ansökan.
Jag kan det också.
Klockan 1420 underteckande jag bodelningsavtalet för det som inte längre är mitt förhållande. Från och med tisdag (då lånejoxet på banken ordnas) har jag inget hus i Linköping.
Jag är lycklig, förtvivlad, lättad, sorgsen, trött, upprymd. Allt. På en gång. Gott så. Jag behöver inte välja. Det är jag alltihop.
Och nu ska jag även vara forskare och skriva klart det här utkastet till ansökan.
Jag kan det också.
lördag 22 november 2008
Andra gången gillt?
OK. Nu har jag vunnit budgivningen på en lägenhet. Två gånger. Tror ni att det räcker, eller?
Så här. I torsdags så ringde mäklaren och sa att nu är det så att de paret som bjuder mot dig vill komma och se lägenheten igen i helgen (mannen hade inte sett den, uppenbarligen - hur man nu kan bjuda mångmiljonbelopp i ett sådant läge, men alla är vi olika). Men de var inte säkra på att gå vidare. Och då ville säljarna avsluta processen. Strålande sa jag. Och blev jätteglad. Enda fnurran var att det skulle dröja till på måndag innan vi sker. Eh, ok sa jag. Om det inte går innan så får det väl bli så (säljarna var bortresta).
Mistake.
På fredagens morgon ringer mäklaren igen. Nu hade 'de osedda paret' lagt ett högre bud. Så vår muntliga avtal var inget värt. Usch vad arg jag blev. Man måste ju ändå ha lite vett och etikett i affärer. (Jag är disputerad ekonom, så jag står för att man kan, ska och MÅSTE vara ekonomisk OCH etisk). Hurusom. Jag funderade vidare om jag bara skulle skita i alltihop. Men lägenheten. Det var ju mitt HEM.
Så jag bjöd igen. Och nu la sig paret - en gång (igen) för alla? Vi får väl se. Jag har i alla fall krävt att skriva avtal imorgon med ombud som har fullmakt.
Håll tummarna, vänner!
Så här. I torsdags så ringde mäklaren och sa att nu är det så att de paret som bjuder mot dig vill komma och se lägenheten igen i helgen (mannen hade inte sett den, uppenbarligen - hur man nu kan bjuda mångmiljonbelopp i ett sådant läge, men alla är vi olika). Men de var inte säkra på att gå vidare. Och då ville säljarna avsluta processen. Strålande sa jag. Och blev jätteglad. Enda fnurran var att det skulle dröja till på måndag innan vi sker. Eh, ok sa jag. Om det inte går innan så får det väl bli så (säljarna var bortresta).
Mistake.
På fredagens morgon ringer mäklaren igen. Nu hade 'de osedda paret' lagt ett högre bud. Så vår muntliga avtal var inget värt. Usch vad arg jag blev. Man måste ju ändå ha lite vett och etikett i affärer. (Jag är disputerad ekonom, så jag står för att man kan, ska och MÅSTE vara ekonomisk OCH etisk). Hurusom. Jag funderade vidare om jag bara skulle skita i alltihop. Men lägenheten. Det var ju mitt HEM.
Så jag bjöd igen. Och nu la sig paret - en gång (igen) för alla? Vi får väl se. Jag har i alla fall krävt att skriva avtal imorgon med ombud som har fullmakt.
Håll tummarna, vänner!
tisdag 18 november 2008
Lägenhetjobbajobbalägenhetlägenhetjobbjobblägenhet
Ja, det är mycket som snurrar i skallen just nu.
Jag ligger med högsta budet på en lägenhet.
Jag ligger med högsta högen på mitt skrivbord.
Håll tummarna för båda!
Överlever jag denna höst (obs! metaforiskt) så ska jag inte boka in en till på ett bra tag.
Jag ligger med högsta budet på en lägenhet.
Jag ligger med högsta högen på mitt skrivbord.
Håll tummarna för båda!
Överlever jag denna höst (obs! metaforiskt) så ska jag inte boka in en till på ett bra tag.
lördag 15 november 2008
Vagn 3 plats 7
På väg till STO efter upplyftande konferens i GBG. Tur att den var bra. Jag förlorade en budgivning i fredags. Blä. Så det är nya tag imorgon.
Med anledning av att jag åkt tåg längre än vanligt* så tänker jag ge några reflektioner.
Tyst vagn. Det är en bra idé. Fast inte är det väl så smart att den ligger mitt i tåget. Där alla ska springa förbi och gå på toaletten och allt vad det är. Nä SJ. Här måste man nog tänka om. Varför inte lägga tysta avdelningen i vagn 6. Alltså den vagn som ligger slutet på tåget. Där ingen går om de inte ska vara just där. Då kan man snacka om tyst och lugnt. Kanske något att föreslå till kundtjänst?
Sen måste jag bara beklaga mig igen och igen för det minimala utrymmet vid borden. Hallå. Vi är LÅNGA i Sverige. Jag vill inte leka benkrok under bordet.
*Till Linköping är det ca 1 timme och 45 minuter med X2000. Något längre till Sveriges andra sida. Det märks.
Med anledning av att jag åkt tåg längre än vanligt* så tänker jag ge några reflektioner.
Tyst vagn. Det är en bra idé. Fast inte är det väl så smart att den ligger mitt i tåget. Där alla ska springa förbi och gå på toaletten och allt vad det är. Nä SJ. Här måste man nog tänka om. Varför inte lägga tysta avdelningen i vagn 6. Alltså den vagn som ligger slutet på tåget. Där ingen går om de inte ska vara just där. Då kan man snacka om tyst och lugnt. Kanske något att föreslå till kundtjänst?
Sen måste jag bara beklaga mig igen och igen för det minimala utrymmet vid borden. Hallå. Vi är LÅNGA i Sverige. Jag vill inte leka benkrok under bordet.
*Till Linköping är det ca 1 timme och 45 minuter med X2000. Något längre till Sveriges andra sida. Det märks.
torsdag 13 november 2008
Vagn 3 plats 41
Inte favvoplatsen, men det gick ändå ner till GBG på konferens till på söndag. Fast jag måste jobba med annat i pauserna. Samtidigt som jag bjuder på en lägenhet och extraherar mig från ett förhållande. No rest for the wicked!
lördag 8 november 2008
Två visningar...
...kanske fyra blir det imorgon. Jag har sållat hårt. Allting som inte har en vettig planlösning har jag valt bort. Det är mycket som faller på det kravet, märker jag.
Av de som blev kvar är en på tok för dyr, men helt fantastiskt. Att jag ska kolla på den beror på att den bara ligger två kvarter från den andra lägenheten som jag verkligen gillar och som är mer överkomlig i pris.
Sen är det två som ligger i ett område som jag inte hade tänkt mig bo. Men det kanske vore smart att kolla hur det ser ut där ändå. Det är ju liiiite billigare utanför tullarna, liksom.
Resten av dagen har gått åt till att göra iordning mitt övernattningsrum, som kommer få agera permanentbostad under en tid. Det blev även en promenad med moster och mor. Solen sken, det doftade rök och blöta löv. Härligt!
Till middag blev det gryta på långkokt, rimmad oxbringa med rotfrukter. Mums!
Sammantaget har det alltså varit en helt vanlig, BRA dag. Givet den turbulens jag lever med just nu känns det som en värdeful gåva. Något som är värt att skriva om, helt enkelt!
Av de som blev kvar är en på tok för dyr, men helt fantastiskt. Att jag ska kolla på den beror på att den bara ligger två kvarter från den andra lägenheten som jag verkligen gillar och som är mer överkomlig i pris.
Sen är det två som ligger i ett område som jag inte hade tänkt mig bo. Men det kanske vore smart att kolla hur det ser ut där ändå. Det är ju liiiite billigare utanför tullarna, liksom.
Resten av dagen har gått åt till att göra iordning mitt övernattningsrum, som kommer få agera permanentbostad under en tid. Det blev även en promenad med moster och mor. Solen sken, det doftade rök och blöta löv. Härligt!
Till middag blev det gryta på långkokt, rimmad oxbringa med rotfrukter. Mums!
Sammantaget har det alltså varit en helt vanlig, BRA dag. Givet den turbulens jag lever med just nu känns det som en värdeful gåva. Något som är värt att skriva om, helt enkelt!
fredag 7 november 2008
Utmanad!
Jag har blivit utmanad av Kraka
Regler:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
Sju saker om mig:
1. Jag vill äta havregrynsgröt till frukost. Får jag inte min gröt är jag döende av hunger flera timmar innan lunch. Hu!
2. Jag samlar på serier. Klipper ut och gör tavlor av dem.
3. Jag har bott i sex länder, varav två i Asien, tre i Europa och ett i Nordamerika. Alla länder (utom ett) har ett namn (eller en förkortning) som börjar på S.
4. Jag läser fantasy. Massor av fantasy.
5. Jag vill bli professor
6. Jag kan inte vissla...
7. ...men är däremot bra på att åka skidor
Jag får återkomma med de utmanade.
Regler:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
Sju saker om mig:
1. Jag vill äta havregrynsgröt till frukost. Får jag inte min gröt är jag döende av hunger flera timmar innan lunch. Hu!
2. Jag samlar på serier. Klipper ut och gör tavlor av dem.
3. Jag har bott i sex länder, varav två i Asien, tre i Europa och ett i Nordamerika. Alla länder (utom ett) har ett namn (eller en förkortning) som börjar på S.
4. Jag läser fantasy. Massor av fantasy.
5. Jag vill bli professor
6. Jag kan inte vissla...
7. ...men är däremot bra på att åka skidor
Jag får återkomma med de utmanade.
Lång dags färd...
Jaha. Så har man återigen varit i den forna hemstaden. Denna gång å jobbets vägnar. Mötet gick bra. Det var en diplomatisk överläggning mellan mig (företrädare för en ansökan) och en företrädaren för en annan ansökan plus den personen som vill jobba med oss båda.
Jag får intrycket att dylika överläggningar är inte är särskilt vanliga. Forskare brukar konkurrera hårt om forskningsmedel (det finns ju inte så det räcker till alla, liksom) och då blir det lätt att man sitter där och trycker i sitt kunskapsstuprör. Som om världen enkelt skulle gå att dela in i storheter som statsvetenskap och företagsekonomi eller redovisning kontra marknadsföring. Löjligt! Samhällsvetenskapskapernas ok och lycka är att vi studerar en komplicerad och föränderlig verklighet. Så samarbete är ju rätt självklart om man ser till vad man kan tänkas få ut av det vi gör. Eftersom mötet gick bra och vi verkar vara överens om att tala väl om varandra i våra respektive ansökningar och har en genuin ambition att göra någonting av samarbetet om vi får pengar - känner jag att jag gjort något bra för världen genom att inte bara konkurrera (för det gör vi ju också). I det lilla är det inte illa.
Nu ska vi bara få pengarna också :-)
F ö ska jag gå på lägenhetsvisningar i helgen. Jag känner en skräckblandad förtjusning. Jag vet att det är värt att lägga tid för att veta vad som är värt att slå till på. Men jag vill egentligen bara få mig ett drömboende serverat. Lat och bekväm med hopp om stekta sparvar var det här, ja...
Jag får intrycket att dylika överläggningar är inte är särskilt vanliga. Forskare brukar konkurrera hårt om forskningsmedel (det finns ju inte så det räcker till alla, liksom) och då blir det lätt att man sitter där och trycker i sitt kunskapsstuprör. Som om världen enkelt skulle gå att dela in i storheter som statsvetenskap och företagsekonomi eller redovisning kontra marknadsföring. Löjligt! Samhällsvetenskapskapernas ok och lycka är att vi studerar en komplicerad och föränderlig verklighet. Så samarbete är ju rätt självklart om man ser till vad man kan tänkas få ut av det vi gör. Eftersom mötet gick bra och vi verkar vara överens om att tala väl om varandra i våra respektive ansökningar och har en genuin ambition att göra någonting av samarbetet om vi får pengar - känner jag att jag gjort något bra för världen genom att inte bara konkurrera (för det gör vi ju också). I det lilla är det inte illa.
Nu ska vi bara få pengarna också :-)
F ö ska jag gå på lägenhetsvisningar i helgen. Jag känner en skräckblandad förtjusning. Jag vet att det är värt att lägga tid för att veta vad som är värt att slå till på. Men jag vill egentligen bara få mig ett drömboende serverat. Lat och bekväm med hopp om stekta sparvar var det här, ja...
torsdag 6 november 2008
Tonläget
Jag kan konstantera att följande gäller just nu:
Pepp (=huvud högt med bestämda steg mot framtiden, eller åtminstone busshållplatsen)
Dvorak - New World Symphony
Timbuktu - The Botten is Nådd
Texas - Inner Smile
Marilyn Manson - This Is The New Shit
Depp (=lyssna inte på detta på bussen för du kan börja grina)
Håkan Hellström - Hos Dig är jag Underbar
U2 - All I Want Is You
Bruce Springsteen - Dancing in the dark
Det ska bli intressant att se var tonläget är om några veckor...
Pepp (=huvud högt med bestämda steg mot framtiden, eller åtminstone busshållplatsen)
Dvorak - New World Symphony
Timbuktu - The Botten is Nådd
Texas - Inner Smile
Marilyn Manson - This Is The New Shit
Depp (=lyssna inte på detta på bussen för du kan börja grina)
Håkan Hellström - Hos Dig är jag Underbar
U2 - All I Want Is You
Bruce Springsteen - Dancing in the dark
Det ska bli intressant att se var tonläget är om några veckor...
onsdag 5 november 2008
Nu ska det blir åka av!
Haha!
Som en god vän sammanfattade i ett sms: Allt ordnar sig du vet. Tänk på potentiella USA-post docs, lördagsmorgon utan kids, inget ex som styr din semester...
Så sant det var sagt. Särskilt det sista.
För att verkligen bekräfta det så har jag slagit till på två skidresor. En i februari, en i mars. Både på tidigare "omöjliga" veckor.
Inget ont som inte för något gott med sig.
Wheeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee... (så känns det inombords när jag både tänker och åker skidor)
Som en god vän sammanfattade i ett sms: Allt ordnar sig du vet. Tänk på potentiella USA-post docs, lördagsmorgon utan kids, inget ex som styr din semester...
Så sant det var sagt. Särskilt det sista.
För att verkligen bekräfta det så har jag slagit till på två skidresor. En i februari, en i mars. Både på tidigare "omöjliga" veckor.
Inget ont som inte för något gott med sig.
Wheeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee... (så känns det inombords när jag både tänker och åker skidor)
tisdag 4 november 2008
Det är lätt att avsluta ett liv...
...i alla fall mitt liv i Linköping.
Igår sopade jag bort spåren av mig i huset. Jag finns kvar i det som varit mitt arbetsrum. Men i övrigt finns jag inte.
OK, möblerna står kvar osv. Men de är ju inte jag. För all del, det är inte mina kläder eller min tandborste heller. Och det är heller inte syftet med detta inlägg.
Jag är mest förvånad – eller kanske inte – över att det gick så fort.
Kanske är det bekräftelsen på att mitt fd förhållande verkligen bara bestod av kärleken. Det var det som band oss samman. Och när nu det inte finns – från hans sida – så framträder bräckligheten. Det finns ingenting kvar för mig i Linköping när det inte finns ett Vi där.
Sådan tur då att samhället underlättar för livsförändringar. Under gårdagen kunde jag i rask takt ändra folkbokföringsadress, registrera om firmans säte, beställa eftersändning av post osv osv etcetera ad nauseum…
Bara att fylla i, kryssa i, signera, skicka iväg.
Ingenstans fanns det en ruta där jag avkrävdes en förklaring, Varför? Det var skönt på ett sätt, men också ledsamt. Jag märker att jag både Verkligen Vill Veta Varför – samtidigt som en del av mig konstaterar att nej, det finns ingen förklaring. Och det kommer inte bli bättre av att söka ett tydligt skäl. Så mycket tycker jag att Han var ärlig när han bara sa att han inte älskar mig längre. Så är det ju. Och det är förklaring nog på ett sätt.
Sökande efter svar kommer samtidigt fortsätta, även om en del av mig vill slippa. Jag får se det som en del av bearbetningen. Jag vill lära mig något av detta. Inte bara få snygga ärr. Jag är ju smärtsamt medveten om att jag inte alls är klar med mitt liv i Linköping inombords. Det får ta den tid det tar. Det kommer ta tid. Jag är bra på att bryta upp – inte att bryta ihop.
När jag väl flyttar alla pinaler kommer det bli den sjunde flytten på fem år. Flyttar som till stor del följer och böljar med det som var Vi. Till Vadstena, lägenhet 1 (min). Sen till Vadstena, lägenhet 2 (min). Till Linköping, lägenhet 1 (min). Till Linköping, lägenhet 2 (hans). Till Stockholm (mina föräldrars). Till Linköping, huset (vårt). Och nu… Jag ska börja leta lägenhet. Tur att ekonomin är okej. Behöver en borg. Någonstans att hänga mina tavlor. Så jag äntligen kan få komma hem.
Jag vill komma hem.
Nu på morgonen utropades Barack Obama till Förenta staternas 44:e president. Det ska bli intressant att se hur tillvaron i USA och världen utvecklas efter detta val. En av Obamas paroller har varit Change We Need. Jag kan krasst konstatera att det sannolikt även kommer bli Change We Get. Som Robert K. Merton kärnfullt skrev på 30-talet: there are unintended consequences of purposeful action. Med en demokratiskt kontrollerad kongress kan det bli lite mycket slagsida.
Min fasta övertygelse är att demokrati är en mycket ineffektiv process. Och det är bra. För det är i stötande och blötande som bra saker händer. Och dåliga saker – de värsta sakerna – undviks. Det innebär samtidigt att det bästa kanske aldrig händer. Jag tror det kan vara ett vettigt pris.
Jag får återkomma i frågan.
Nu ska jag fortsätta hantera the Change I Got. Livet är som demokratin. Ineffektivt. Och det bästa kanske inte går att få ihop. Men good enough är kanske just det.
Gott nog.
Gott så.
Igår sopade jag bort spåren av mig i huset. Jag finns kvar i det som varit mitt arbetsrum. Men i övrigt finns jag inte.
OK, möblerna står kvar osv. Men de är ju inte jag. För all del, det är inte mina kläder eller min tandborste heller. Och det är heller inte syftet med detta inlägg.
Jag är mest förvånad – eller kanske inte – över att det gick så fort.
Kanske är det bekräftelsen på att mitt fd förhållande verkligen bara bestod av kärleken. Det var det som band oss samman. Och när nu det inte finns – från hans sida – så framträder bräckligheten. Det finns ingenting kvar för mig i Linköping när det inte finns ett Vi där.
Sådan tur då att samhället underlättar för livsförändringar. Under gårdagen kunde jag i rask takt ändra folkbokföringsadress, registrera om firmans säte, beställa eftersändning av post osv osv etcetera ad nauseum…
Bara att fylla i, kryssa i, signera, skicka iväg.
Ingenstans fanns det en ruta där jag avkrävdes en förklaring, Varför? Det var skönt på ett sätt, men också ledsamt. Jag märker att jag både Verkligen Vill Veta Varför – samtidigt som en del av mig konstaterar att nej, det finns ingen förklaring. Och det kommer inte bli bättre av att söka ett tydligt skäl. Så mycket tycker jag att Han var ärlig när han bara sa att han inte älskar mig längre. Så är det ju. Och det är förklaring nog på ett sätt.
Sökande efter svar kommer samtidigt fortsätta, även om en del av mig vill slippa. Jag får se det som en del av bearbetningen. Jag vill lära mig något av detta. Inte bara få snygga ärr. Jag är ju smärtsamt medveten om att jag inte alls är klar med mitt liv i Linköping inombords. Det får ta den tid det tar. Det kommer ta tid. Jag är bra på att bryta upp – inte att bryta ihop.
När jag väl flyttar alla pinaler kommer det bli den sjunde flytten på fem år. Flyttar som till stor del följer och böljar med det som var Vi. Till Vadstena, lägenhet 1 (min). Sen till Vadstena, lägenhet 2 (min). Till Linköping, lägenhet 1 (min). Till Linköping, lägenhet 2 (hans). Till Stockholm (mina föräldrars). Till Linköping, huset (vårt). Och nu… Jag ska börja leta lägenhet. Tur att ekonomin är okej. Behöver en borg. Någonstans att hänga mina tavlor. Så jag äntligen kan få komma hem.
Jag vill komma hem.
Nu på morgonen utropades Barack Obama till Förenta staternas 44:e president. Det ska bli intressant att se hur tillvaron i USA och världen utvecklas efter detta val. En av Obamas paroller har varit Change We Need. Jag kan krasst konstatera att det sannolikt även kommer bli Change We Get. Som Robert K. Merton kärnfullt skrev på 30-talet: there are unintended consequences of purposeful action. Med en demokratiskt kontrollerad kongress kan det bli lite mycket slagsida.
Min fasta övertygelse är att demokrati är en mycket ineffektiv process. Och det är bra. För det är i stötande och blötande som bra saker händer. Och dåliga saker – de värsta sakerna – undviks. Det innebär samtidigt att det bästa kanske aldrig händer. Jag tror det kan vara ett vettigt pris.
Jag får återkomma i frågan.
Nu ska jag fortsätta hantera the Change I Got. Livet är som demokratin. Ineffektivt. Och det bästa kanske inte går att få ihop. Men good enough är kanske just det.
Gott nog.
Gott så.
Ny resa
För mer än ett år sen skapade jag denna blogg och tänkte att jag skulle skriva om livet som distansstyvmorsforskarsambo. Förslagvis när jag satt på plats 2, vagn 4 - eller någon annan plats på X2000 en route mellan Lkg och Sthlm. Men livet går inte på räls. Och igår vid korsningen Odengatan/Observatoriegaten tog tillvaron en oväntad svängning när Mannen talade ett smärtsamt klarspråk och sa: "Jag älskar dig inte. Jag längtar inte längre efter dig."
Aj.
Så nu står jag - eller sitter - här på perrongen och ska på ett nytt tåg. Jag lämnade det som blev gammalt baggage. Kvar är forskaren. Kvinnan. Vännen. Systern. Dottern. Och mycket annat. Kanske blir det mer plats för det där andra när jag inte pendlar. Inte är sambo. Och inte är styvmamma.
Idag har jag gått runt i det som fram till igår var mitt hus och packat. I omgångar har jag skrikit - jo, jag har verkligen skrikit - ut min sorg. Aldrig har jag varit så glad för bristen på grannar vägg-i-vägg!
Jag inbillar mig att jag faktiskt måste sörja som F för att inte spåra ur. Det är sorgens landskap som jag ska resa genom, innan jag får se annat här i livet.
Och där någonstans ska jag sluta med tågmetaforerna för denna gång. De kommer kanske (säkert!) tillbaka, jag är en ordvitsare av rang. Vilket inte är samma sak som att vara bra. Be forewarned.
All aboard!
Aj.
Så nu står jag - eller sitter - här på perrongen och ska på ett nytt tåg. Jag lämnade det som blev gammalt baggage. Kvar är forskaren. Kvinnan. Vännen. Systern. Dottern. Och mycket annat. Kanske blir det mer plats för det där andra när jag inte pendlar. Inte är sambo. Och inte är styvmamma.
Idag har jag gått runt i det som fram till igår var mitt hus och packat. I omgångar har jag skrikit - jo, jag har verkligen skrikit - ut min sorg. Aldrig har jag varit så glad för bristen på grannar vägg-i-vägg!
Jag inbillar mig att jag faktiskt måste sörja som F för att inte spåra ur. Det är sorgens landskap som jag ska resa genom, innan jag får se annat här i livet.
Och där någonstans ska jag sluta med tågmetaforerna för denna gång. De kommer kanske (säkert!) tillbaka, jag är en ordvitsare av rang. Vilket inte är samma sak som att vara bra. Be forewarned.
All aboard!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
