Jahapp. Så har Tenoren sjungit sista versen. Han behövde ta en stärkande promenad runt Djurgården, äta våfflor och sen åka hem till sig efter ett konstigt samtal i mataffären på NK där han sa att han var trött och behövde dra för att komma på att han skulle ringa mig senare samma kväll och säga att det inte passade honom att ha fler dejter med mig just nu. Nä, okej. Inga problem. Men jag behövde inget consolation prize, i form av umgänge med honom innan han sa det. Det hade räckt med ett 'tack och hej' innan. I'm a big girl. Och jag hade kunnat hitta på något annat med någon som ville umgås med mig...
Det går fort i dejtingträsket. Men det är ju också lärorikt.
F ö håller jag tummarna för att det finns två av A undertecknat skuldebrev i min brevlåda när jag kommer hem. Så är en av de sista praktiska detaljerna kirrade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Dejtingträsket är et märkligt ställe...
Skicka en kommentar