Hrmm. Så intressant. En trevlig typ som helt oskyldigt gav mig skjuts till jobbet från en grej i juli tog kontakt igår helt apropå ingenting och ville träffas. Och jag rodnade som attan. Och kände - till min egen förvåning - att det kunde jag också tänka mig. Att träffas alltså.
Fascinerande.
Så jag är inte helt ok men uppenbarligen heller inte död. Att det kom någon reaktion överhuvudtaget är att betraktas som PROGRESS...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar