Unkna strukturer

En junior kvinnlig kollega (nyantagen doktorand på FinUniversitetet som tidigare jobbat som assistent hos oss) kom precis in till mig och ville diskutera hur hon skulle hantera att en man vid hennes nya arbetsplats har en jargong med henne som gör det obekvämt i mötet med andra seniora.

Det handlar om olämpliga, familjära kommentarer som självklart inte är illa menta. Men som blir så extremt fel.

Suck.

Jag rådde henne att genast ta situationen på stort allvar och genast boka möte för att prata allvar med honom om hennes behov av ett professionellt förhållningssätt. Funkar inte det ska jag prata med honom (känner honom tillräckligt väl, och han är lite rädd för mig). Och sen ska hon gå till sin chef.

Fast jag vill kasta mig på luren NU och skälla ut honom. Fan för att klampa på folk under en (hierariskt och i könsmaktsordningen), oavsett om det är medvetet eller omedvetet. Omedvetenhet är ta mig F bara en ursäkt för lathet eller idioti!

Morr.