En halvtimmes försening ner.
Långa förseningar (för dem som åker X2000) upp.
Jag prisar och lovar att jag har Årskort, som gör att jag kan boka om mig på mjölktåg. Ett sådant sitter jag nu på. Och även om vi också blir försenade en kvart eller så (det var senaste budet i högtalaren i alla fall) så kommer jag nog fram denna sida midnatt.
Mer påminnelse behöver jag inte för att känna - djupt i hjärtat - en stark tillfredsställelse över att inte längre pendla.
Fy F vad det är jobbigt!
Och det slipper jag nu.
Lycka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar